roberts01

Den 1 juli tog Sverige över ordförandeskapet i EU och därmed ansvaret att driva utvecklingen framåt i Europa. Regeringen förespråkar demokratisatsningar i Vitryssland. Men public service, Sveriges Radio, delar inte den uppfattningen.

Det finns goda skäl för Sverige och EU att följa den politiska utvecklingen i Vitryssland, eller Belarus som är det korrekta namnet, som blev självständigt från Sovjetunionen 1991. Landet ligger drygt 70 mil från Skånes gräns och har försvunnit in i en kompakt dimma av isolering och ofrihet. Belarus är en republik med knappt 10 miljoner invånare som styrs med järnhand av diktator Alexander Lukasjenka. I det nationella parlamentet finns inga oppositionella ledamöter. Deltagande i demokratirörelsens aktiviteter kan innebära att en person blir avskedad från sitt arbete och studenter kan relegeras från sina studier. Oberoende media har praktiskt taget fråntagits all möjlighet att verka.

Den svenska regeringen förespråkar demokratisatsningar i Belarus. Samtidigt har Ingemar Löfgren, redaktionschef på SR International, beslutat att från den 1 september upphöra med de två veckovisa utlandssändningarna på belarusiska. Han har stöd från Sveriges Radios ledning. Radioprogrammet som går i graven är unikt, konceptet är det enda av sitt slag i världen. Fokus ligger inte på nyhetsrapportering utan att förmedla till människor i Europas mest ofria land vad demokrati är.

70 procent av befolkningen i Belarus har aldrig varit utomlands. De flesta frihetskämpar i Belarus har aldrig upplevt en fungerande demokrati. De belarusiska sändningarna har genom åren givit folket i Belarus en inblick i demokrati. Genom att berätta om hur demokratiska institutioner fungerar i praktiken och genom tydliggörande exempel, som att en journalist ringer upp en minister och ministern faktiskt svarar på journalistens frågor. Det sker aldrig i ett land där makthavare och statstjänstemän är oantastliga för medierna.

Vi har mött demokratiaktivister från Belarus och besökt landet, den kompakta känslan av isolering från omvärlden är utbredd. Att Sveriges Radio sänder radioprogram på belarusiska får inte underskattas. Ingemar Löfgrens argument att ryska sändningar kan ersätta de belarusiska, för att folket i Belarus förstår ryska, är djupt okunnigt.

Språket har ett starkt symbolvärde för ett folk som levt under Sovjetunionens diktaturok. Ryska är förtryckarnas språk. Belarus var den enda sovjetiska delrepubliken som aldrig fick dokument översatta till sitt eget språk eftersom man från högsta Sovjet inte ville slösa översättningsresurser på dem. ”Vi talar om ett land som förknippar sin demokratisering och självständighet med det belarusiska språket, ett land där folk åtalats för att använda sitt modersmål, ett land där framstående författare förföljts för att de använt belarusiska”, berättar Dmitri Plax, snart arbetslös journalist på Sveriges Radio.

I en färsk rapport från Freedom House, Worst of the Worst – världens mest repressiva samhällen, ligger Belarus en hårsmån från den absoluta botten i världen beträffande politiska och civila rättigheter.

Sverige har länge varit ledande när det gäller biståndsinsatser i Belarus. Sveriges Radios beslut att strypa radiosändningarna på belarusiska är obegripligt. Vi är övertygade om att åtskilliga skattebetalare har en annan uppfattning än Ingemar Löfgren och Sveriges Radios ledning. Initiativ som främjar demokrati i Europas sista diktatur ska applåderas, inte begravas. Tänk om Sveriges Radio!

Birgitta Ohlsson, Riksdagsledamot och utrikespolitisk talesperson (FP)
Gunilla Davidsson, Generalsekreterare Swedish International Liberal Centre
Isabel Sommerfeld, Samordnare Info Belarus/Vice ordförande Liberala Studenter
Jenny Sonesson, Ordförande Liberala Kvinnor Stockholm

Se artikeln i Eskilstuna-Kuriren: http://ekuriren.se/ledareasikter/debatt/1.437655