Isabel Sommerfeld, samordnare för Info Belarus, läser i dag upp sin krönika i P1, programmet OBS. Ni kan lyssna på krönikan kl 13.45 i dag (måndag), repris 20.45. Texten publiceras också nedan.


Efter min tredje resa till Vitryssland inser jag att landet är så mycket mer än den gråa diktatur jag tidigare sett. Så länge man inte engagerar sig politiskt eller har en åsikt om landets president, kan man leva ett ganska normalt liv.

Men det är svårt för mig att tala om landet, utan att nämna de grova övertramp mot de mänskliga rättigheterna som framför allt drabbar de unga. Att engagera sig för fria val och yttrandefrihet, kan betyda att man som student tvingas avbryta sina studier, sparkas från sitt jobb eller fängslas.

Dzima är en av dem som valt att engagera sig. Han fortsätter, trots att han ett flertal gånger misshandlats och trakasserats av underrättelsetjänsten KGB. Han ordnar seminarier, där ungdomar från olika länder får utbyta erfarenheter om demokrati och politik. Efter att han nyligen besökt Sverige blev han inkallad till rektorn. Där väntade tre män från KGB. De ville veta, vilka han hade träffat och varför. Dzima fick aldrig komma tillbaka till universitetet och hans kolleger vände honom ryggen.

Under det lokala valet i Vitryssland får kandidater själva välja ett antal observatörer. Sonja var i år en av dem. Ordförande för valkommissionen tog henne plötsligt åt sidan. ”Du borde tänka på din framtid. Jag kommer att kontakta din institution”, sade han. Sonja, som i dag bara är 20 år gammal, riskerar alltså att inte kunna ta examen, för att hon fullt lagligt deltagit som valobservatör.

Under min resa träffar jag också Nadja. Hon berättade, dagen före valet, att representanter från universitetets administration besökt hennes studentboende och tvingat studenterna att förtidsrösta. ”Vi har fått ett krav på 40 procent förtidsröster” sa de. Om Nadja inte följde hotet riskerade hon att förlora sin lägenhet.

Efter mötet med Nadja visas jag och mitt ressällskap bort till distriktets vallokal. En ung man presenterar oss för valkommissionens ordförande. ”De är journalister från Sverige”, säger han. I själva verket är vi bara två nyfikna studenter. Ordföranden skickar ut den unge mannen och ber oss sitta ned. På skrivbordet framför oss ligger en polishatt och en batong. Dörren öppnas plötsligt av en polis. Han blänger på oss och stänger dörren igen. Jag känner nervositeten stiga och svetten rinna bak på nacken. ”Hoppas han inte ber om presslegitimation”, tänker jag. När vi frågar honom hur många som kommer förtidsrösta under valdagen, svarar han ”Drygt 40 procent”. Han bekräftar alltså vad Nadja berättat. Allt var planerat. Med hjälp av ett högt antal förtidsröster, skulle det bli enkelt att manipulera valresultatet.

Dagen därpå hör vi att den unga liberale kandidaten vid förtidsröstningen fått mycket färre röster än den regimtrogne konkurrenten, trots att liberalen fått flest röster under själva valdagen. Antalet förtidsröster var 42 procent. Vi får också reda på att valurnorna öppnats natten före valet, då plomberingen gått sönder. Det tyder på att någon kan ha försökt manipulera rösterna.

Att vara politiskt engagerad i oppositionen är att ständigt kämpa i motvind. Ändå finns de som alltid står upp för rätten till yttrande- och valfrihet. Många studenter i min ålder har redan fått uppleva fysiskt våld, suttit fängslade, förlorat studier, jobb och sett sina familjer trakasseras. Det var under denna resa som jag förstod hur viktigt vårt besök var. Vi visade att de inte var ensamma. Vad jag inte avslöjade för dem, var min frustration över tystnaden i svensk media. Trots att det är lika långt från Stockholm till Minsk som från Stockholm till Kiruna, så nämns inte ett ord i svensk media om hur ungdomar och journalister arresterats under valet i Vitryssland. När man på våra största dagstidningars hemsidor söker på ordet ”Vitryssland” hittar man många artiklar – men de handlar om sport.  Inte om de statliga brott som begås i landet.

Isabel Sommerfeld

Bookmark and Share